Dagen har gått jävligt fort och det är tur det för den har kort sagt varit allt annat än bra, ångesten är som vanligt skyhög och jag har haft stressätningsattacker nu på kvällen med både mackor och socker i gröten, låter kanske inte så extremt men är det i min värld. Om jag skulle lämnat lägenheten skulle det varit mer än det, tro mig.
Försökte tänka på något annat så satte igång hög musik och spenderade sen 2,5 timme med att sortera ut papper, skräp och gamla kläder jag ändå aldrig använder. Det höll de dåliga tankarna i schack ett tag iaf, men nu när det är klart så är den tillbaka, jag orkar inte…

Imorgon ska jag till stan och köpa lite basic klädesplagg, svarta och vita linnen och sånt. Drar troligtvis dit ensam eftersom att min sambo och jag är lite unfriended för tillfället, hon verkar vara så jävla sur så orkar inte med henne…

Ska se på ”Home Alone” nu och sen ska jag gå och lägga mig, hoppas att morgondagen blir mer stabil.

Just nu mår jag kort sagt förjävligt.
Jag borde skutta av glädje för det framsteg jag gjort när det kommer till viktnedgång, jag ställde mig nämligen på vågen idag och den stannade på 47 kg vilket har varit som en dröm att uppnå, men ändå... Ändå känner jag ingen glädje, jag känner bara en enda stor tomhet inom mig.
Jag började min viktnedgång för 2.5 månader sen på 54 kg. På den tiden har jag gått ner sammanlagt 7 kg.
Jag borde vara nöjd, borde vara glad, men jag är inte det. Jag mår bara piss.

Psyket är så ostabilt att jag vill kasta mig ut från närmsta bro, känns som att allt jag gör är misslyckande på misslyckande. Skolan går åt helvete, jag förstår inte ett skit, förstår inte ens vad jag gör där. Jag vill bara hoppa av utbildningen och ge upp, hur kunde jag tror att jag någonsin skulle kunna klara av något? Hur kunde jag vara så korkad att ens försöka gå i skolan igen?

En annan sak som får mitt psyke att snurra är de känslorna jag börjat få för en tjej i min klass, hon är så jävla vacker, men hur fan ska man göra? Ska man berätta och riskera att få kalla handen tillbaka och aldrig mer kunna umgås med henne?
Jag är så jävla förvirrad, jag har aldrig riktigt varit kär i en tjej förr så jag är rädd.

Nej fan... SKJUT MIG!!
Nu ska jag ut och röka... Blir troligtvis ingen mat alls idag, psyket skulle aldrig fixa det.

Jag har varit frånvarande från bloggen ett tag nu för det har varit så mycket den senaste tiden. Stress upp över öronen och ångestnivåer som varit skyhöga.
Jag tänker inte gå in på detaljer för det orkar jag inte.

Enligt vågen då jag väger mig i fredags så väger jag för tillfället 47,7 men är rädd att min helgs stressätning sabbat det så denna vecka kommer jag verkligen dra ner på matintaget. Har idag bara ätit lite rivna morötter till lunch och en portion gröt till kvällsmat.

Jag hoppas på att nå 47 prick innan december men vi får se hur det kommer gå.

Jag vet att mitt förra inlägg kan ha gjort er eventuella läsare oroade, förlåt för det, men mitt psyke var, och är fortfarande väldigt ostabilt. Det snurrar så många tankar i huvudet på mig just nu. Det blir liksom för mycket på samma gång. Jag kan inte hantera det.

Imorgon har det gått 2 månader sen jag började använda mig av appen ”fatsecret” och jag är nervös inför tvåmånadersinvägningen. Jag började på 54 kg och är nu nere på 48. Men att vågen stannar på 47 imorgon skulle vara en dröm som skulle bli sann.

Jag vågar dock inte vara alltför hoppfull eftersom att jag haft 2 stressätardagar denna vecka.
Har dock försökt kompensera de dagarna med att äta extra lite de andra dagarna. Har t.e.x idag bara ätit 1 port gröt, lite vita bönor och en morot.

Sitter nu och ser på The Hot Chick med en kompis, ska snart sova, trött som fan och imorgon väntar skola.

Sitter just nu och funderar allvarligt på att ta livet av mig.
Jag är så jävla trött på att må såhär, att aldrig få må bra, att aldrig känna gemenskap med andra.
Så jävla trött på att inte passa in i det som anses som normalt.
Vad normalt nu är.
Jag mår inte bra, och jag är rädd att jag aldrig kommer må bra heller.

Jag trodde att jag hade vänner som stöttade mig, men ju mer tiden gått
desto mer har jag insett att de bara tycker jag är ivägen då jag berättar hur jag egentligen mår.
De vill inte veta.
De vill inte bry sig.
Såna som jag är inte värda att lägga tid på.
Såna som jag drar bara ner stämningen och gör allt till skit.
Jag vet inte vad jag ska göra…
Jag vet bara att jag orkar inte mer…

Jag vet att jag inte uppdaterade nån invägning i söndags. Men det är för att mitt psyke är så jävla ostabilt just nu så jag har inte vågat ställa mig på vågen. Känns som att jag misslyckas totalt. Känner mig så vidrig och fet.
Ligger nu i soffan och ser på film, har ingen energi alls trots att jag sov mer än 13 timmar inatt.
Har knappt fått i mig nånting idag, ätit 1 morot och druckit 2 koppar te.
Jag är egentligen fruktansvärt hungrig, men kan inte tillåta mig själv att äta, är så rädd att jag ska äta för mycket.
Då är det bättre att låta bli helt.
Var som tur var ingen skola idag, jag skulle aldrig orka med det.
Vill bara dra täcket över huvudet och skita i denna dagen helt. Orkar inte...

Jag och min sambo var till affären idag, mitt psyke var till en början stabilt så när vi gick i affären funderade jag på att unna mig något gott.
Friden i huvudet varade inte länge, ju mer vi närmade oss hyllorna med kakor, bröd och muffins desto mer tog ätstörningens röst över. Skrek ut siffror, sa att om jag köpte något och åt det skulle jag bli straffad, så jag sket i att köpa något.
Då vi gått förbi hyllorna med alla godsaker var min ångestnivå skyhög, jag höll på att börja gråta. Inte för att jag hade ångest över att jag köpt något, inte över att jag hade ätit för mycket. Utan för att jag kort sagt kände mig förkrossad över att jag inte kan tillåta mig viss typ av mat längre. Hur mycket jag än vill kunna unna mig en baguette med sallad och ost, så kan jag inte.

Ångestnivån gjorde såklart att jag blev väldigt tyst, sa inget på hela bussresan hem, så min sambo trodde jag var sur på henne, jag bara sa att jag hade PMS. Jag menar, hur skulle hon kunna förstå?

Ikväll var det meningen att min sambo skulle fixa mat, men jag känner inte mig bekväm med det riktigt, hon ska göra nån gryta typ, visst, sakerna i den har inte många kalorier, men det är många saker i den, och många bäckar små, brukar man ju säga. Så jag har istället mätt upp exakt 100g wookgrönsaker och ska ha en bakpotatis till det. Bekväma 150 kcal.

Om jag inte äter mer idag, förutom kvällsmaten då, så ligger jag på 438 kcal. Känns skönt att ligga under 500. Inte så ångestfyllt.

Imorgon kommer dock ännu en utmaning då jag ska till en vän på halloweenfest. Planen är att vi ska äta lite innan. För att minska på ångesten har jag sen 1,5 vecka tillbaka planerat exakt vad vi ska äta.
Själva huvudrätten känns rätt ok, en halv paprika med svamp och morotsröra.
Förrätten är dock lite risky, smördegsplattor med sparris, jag är lite oroad vad mitt psyke kommer säga om smördegsplattor.
Efterrätten kommer jag skippa. Min vän ville dock göra en kladdkaka. Inte ok… Jag är livrädd att falla för frestelsen och äta av det. Men jag ska försöka stå emot. Orkar fan inte med mer ångest.

Jag ligger för tillfället i sängen och har ärligt talat knappt lämnat den på hela dagen.
Har verkligen ingen energi alls idag och vill egentligen bara dra täcket över huvudet och ställa in hela denna dagen.
Mår verkligen inte bra, känner mig så jävla stressad över skolan.
Visst, jag blev klar med mitt grupparbete igår, så jag har inget förrän nästa vecka.
Men om 2 veckor ska jag börja min 5 veckor långa praktik på en grundskola.
Jättekul, ja, klart det ska bli kul att få komma ut och "jobba" lite.
Men jag är livrädd. Varför undrar ni då.
Ett enda ord är svaret på den frågan.
SKOLMAT.
Under de 5 veckorna jag kommer vara på praktik så måste jag ju typ äta skolmat, för att vara en förebild för barnen.
Men skolmat är oftast mat som enligt mig är rödlistad och inte okej att äta.
Pasta, gratänger med grädde, såser, bröd osv.
Jag har sån jävla ångest över det, livrädd för att tvingas äta, livrädd för att gå upp i vikt.
Jag vet inte hur jag ska göra, men jag vet att jag måste gå på min praktik, för annars missar jag hela den kursen.

Nu til något roligt dock.
Igår unnade jag mig att handla en klänning, något jag sällan gör eftersom att det ofta är ångestfyllt att handla kläder då jag är extremt missnöjd med min kropp.
Men jag köpte en klänning, och jag blev glatt överaskad då min "vanliga" storlek på 36 var för stor, jag var tvungen att ha en klänning i storlek 34. Underbara TRETTIOFYRA!
Jag grät nästan av lycka eftersom att det verkligen är bevis på att jag blivit smalare.

Vanligtvis är ju min vägningsdag söndagar, men jag kunde inte låta bli att väga mig idag, hjag hade hoppats på åtminstonde 0.2 kg, jag menar, man brukar ju inte ha gått ner mycket på 3 dagar. Men jag blev återigen glatt överaskad då den stannade på 49.1
Minns ni vad den stod på i söndags?
49.8
Så på 3 dagar har jag gått ner 0.7 kg!
Tillåt mig att skrika ett tyst glädjeskrik.
Kanske kan jag ändå nå mitt mål på 47 innan den jävla praktiken, kanske kommer jag ändå känna mig lite bättre, lite smalare.