Min planerada fasta till lördagen har gått åt helvete, mitt psyke har varit så jävla instabilt denna vecka att jag ätit mycket sötsaker som småkakor, kladdkaka och paj. Allt onyttigt, kalorifyllt och sött har varit som en drog, en drog jag omöjligtvis kunnat säga nej till. En drog som förstört allt jag någonsin kämpat för. Som sabbat min väg mot perfektionen.

Jag har som sagt inte mått bra denna vecka. Inte alls bra. I måndags åkte min bästa vän och själatvilling Simon in på sjukhus, har inte hört något från honom sen dess så vet inte hur han mår eller vad som pågår.
Och igår så fick min brors ena katt Keyo somna in. Så har varit mycket kaos. Mitt i detta har jag dessutom varit sjukt stressad, känt mig värdelös som inte klarat av att vara i skolan, känt min utanför min grupp i skolan som verkar planera saker bakom min rygg. Känt mig dissad för att alla andra verkar ha så lätt att skaffa nya vänner medan jag mest sitter där tyst med en röst i huvudet som säger "de vill inte ha med dig att göra ditt äckliga fetto" Istället för att titta på dem och prata med dem sitter jag och stirrar ner på mina feta lår, tar tag med handen runt handleden och tänker igeno kaloriinnehållet i kanelbullen som personen bredvid mig har i sig.

Kan inte koncentera mig, så jag blir det där tyst, feta, freaket som de tvingas sitta med.

Imorgon kommer mina föräldrar hit, egentligen skulle min yngre syster Malin också kommit med, men hon orkade inte åka så långt. Tråkigt för saknar henne som fan. Känns som att vi glidit ifrån varandra så mycket det senaste året.

Är fortfarande ljust ute så jag ska ta och gå ner på stan och tillbaka, hinner nog det innan det blir mörkt. Förhoppningsvis lugnar det rösten i huvudet en aning. Men det återstår väl att se...