Igår kom min sambo hem, jag har bott ensam i lägenheten sen augusti men igår kom hon som sagt hem. Så nu blir det ännu mer press på det här med att inte väga maten och kaloriräkna allt, det kommer bli piss jobbigt.

Vi ska snart dra och handla och jag känner just nu att jag bara vill dra täcket över huvudet och dö. Saknar Simon som fan och känner mig så stressad och orolig över allt. Känns som allt går åt helvete med psyket igen. Känner massor av press från sambon som har rätt extrema regler om hur saker ska stå, göras se ut o.s.v Känns som jag sabbar allt bara genom att existera.

Har egentligen ingen skola imorgon, men tror jag drar dit ändå, mest för att få smita undan och andas.
Det är inte så att jag ogillar min sambo, absolut inte, jag är bara rädd att sabba något genom att ställa saker fel, göra fel eller säga fel saker.

Tur man i alla fall har Marius som håller än sällskap och spinnande försöker ge mig lite ro i kroppen som numera känns som den alltid är på språng, redo att fly från ingenting.